Arbetets Söner ekar på avstånd
Från längesen, från förr
Fångvaktarens nycklar rasslar
Ristar minnen i din dörr

Så vandra min tanke
Just som du alltid gjort
Finner fäste, förtrollad, fängslad
Förgången lika fort

Dekadent inkompetens
När moral blev till unken moralism
Samvete och rättsbalk
Blev till självförakt och relativism

Så vandrade min tanke
Vid branten av historiens slut
Skiftade skepnad från stiltje till storm
Fjäderlätt just som förut

Nu går jag här i sönderfallet
Slaget och splitterbombat
Mitt våldtagna land
Slå stenar tills de gnistrar
Släpp löpelds lågor lösa
Så själva orden sticks i brand

Vandra vidare min tanke
Just som du alltid gör
Vindburet frö
Till sådd och skörd
På den äng som aldrig dör