Fallenhet

 
 
 

Kritar en kvälls bedövning
Hur man än försöker går man alltid back
En smak av flykt och fruktan
Allt är så jävla sabbat när man är black


Drar samma gamla stråk
Ingen att sätta på och inte ens nån att slå
Kaféfönsters fräscha spegelminer
Alla värdelösa tankar jag aldrig kommer förstå


Om man bara rett det bättre
Vardagstomhet och predestinerad fallenhet
Som spökgarn på bottnen
Sveper oss längsmed gatorna i ensamhet
 
 
 
 
 
 
 

Spotlight

 
 
 

Ur etern hördes visst
En fiskögd propagandist
I lovsång eller illvrål
Faller fjäll från blickar blå

Kröks konfunderat ögonbrynen
När de loskar dig i synen
Nog stör det att allt fler
Snällt står kvar och ber om mer

Vad jäser surt i deras dyra kök
Pelare av rök syns bortom nästa krök
Där står en nyfrälst konfirmand
Som lipar litegrand över en värld i brand

Den svett som fårat din panna
Blir något att klandra och förbanna
För att framåt gå och högre nå
Behövs någon att spotta på

 

 

 

 

Exorcism

 
 
 

Har nån slagit in en kil i ditt kollektiv
Känner du dig inte hemma i denna tid
Fanns verkligen en svunnen välfärdsutopi
Eller möglar minnet bort i långvårdens fantasi

Sanerande manöver av van maskinist
När du försöker precisera vad du mist
I detta överskott som likväl bringar brist
Bär du en järnblack eller bling-bling runt din vrist

Vissna blomsterfång sticks i brand
Kistlock förseglas av sträva band
I latlort smörjs en redan solkig hand
Så tärs på välståndsrot med vargul girig tand

En exorcism av de som är till last
Med ett pimpat krucifix av plast
Betvinga den atlaskota som inte brast
Skallen snurras och slängs i allt tvärare kast

 

 

 

 

 

 

 
RSS 2.0