Atomisering

 
 
 
 
 

vad som
faller från himlen

är inte regn


dödsbo signerat
vissnad äng
bevittnar

 

bultar bakom
tinning
tandkött blöder


det där du födde fram
slås ihjäl
bakom garageporten

 

massiva moln
koloxidgrå
knäcker Atlas axlar


slungar ljusklot och
blixtljungar
flimmer i dunkel sky

 

tomma tankar ekar
jakt på
bränsle driver flock

flådd hud och brottstycken
en eld som värmer
här och nu

 

vi pekar i förundran
klentroget
hoppfullt

varför bär soluppgången
med sig
en horisont av damm

 

 

 

 

 

 

 

Atomisering II

 
 
 

moln av gas som dis
eldstungor
borrtornen brinner


himmelen
spricker upp
solens strålar stelnar

mänskligheten
en pandemi
vaccinlös och chanslös



vi går till skugga
under alen
lervälling i älvkanten

uppsvällda kadaver
flyter längsmed
strömmen

du tar min hand i din
pekfingret mot
ärrvävnad


det är så stilla
löv faller till marken
fastnar i ditt hår

barken redan
flagnad
som äten inifrån

kom, kom med
viskar jag i ditt öra
vi måste långt bort och vidare

 

 

 

 

 

Atomisering III

 
 


skinnet kliar
svider och flagnar
 fjällar av skorv

korset i fönstret
kastar ingen skugga
där fotsteg släpas fram


det här är köttet
som löses
upp

punkterade
bölder
vävnadens sönderfall


vi sluter oss samman
kniven härskar
i de dömdas dalar

en svart gestalt
vid din sängkant
när du vaknar om natten


bereder hudar
benskärvor
som smycken om halsen

vi mättar våra minsta
sjunger hymner
till åskan och vinden


 

 

 

 

 

 

 

 

RSS 2.0