Harald Ulvhedin

 
 

 

Jag vandrar bredbent
Där andra går snävt
Ingen vekhet ligger mig till last
Jag kortar livstråd
Som Nornorna vävt
Vik så undan eller stå ditt kast


Jag vadar genom lik
Som genom snö i tö
Klyver skallar till nackens rot
 Fiender de flockas
Att döden sin dö
Yxan min står ingen man emot


En dag må jag
Skörda vad jag sått
Solens ljus skall inte skina mer
En bågsträng brister
Har sierskan spått
Hämndens svärd är det sista jag ser


Hovslag från himlen
Som tordönets dån
Bär mig över Bifrost till kämpars bord
Res mig en ståtlig sten
Min förstfödde son
Håll klingan din vass och stå vid ditt ord

 



 

 



RSS 2.0