Svarta Segel

 
 

Två glas över midnatt
Vi ankrade i hamn
All fördärvan och otukt
Vem mindes längre mitt namn

Det sjöngs under stjärnorna
När jag från krogen återkom
Två mannar på en pir
Med en hela Jamaicarom

Så runda mina fötter
Så nattsvart min själ
Jag gick till pirens ände
För att slå dem ihjäl

Gryningstimman
Skakar flaskan ur i min hand
Jag ser svarta segel på horisontens rand

Att drömma bort dagar
I röktung dvala mina sinnen
Bäring mot Shanghaj
Dunkla källarhål utan minnen

Förr lägrade jag dem alla
Sist låg hon bara där och drog
Två dubloner för hennes tid
Tio mer på närmsta krog

Är det sumpfebern
Som gulbleker min kind
Jag bränner av hetta
Men skälver som i nordanvind

En sista flaskpost hem
Förseglad och skriven för hand
Jag ser svarta segel på horisontens rand

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jordmor

 
 
Låt vattnet pröva varje vittnesmål och lögn
Där bålet brinner finns ingen rök utan eld
I förbund med fanskap, slå kärlen i kras
Ört sådd till lindring rycks med rötterna upp
 
 
Berätta mitt barn med ord som lagts i mun
Hur hon bar dig till Blåkulla bort
Ställd vid skranket, sladder och skarn
Med kluvna fötter i dans på glödgat kol 
 
 
Öde vilar vägen där inga fötter trampar fram
Av snår skyms stigen som inte längre störs av steg
Rost färgar din kittel, till trasor slits din väv 
När rättvisan berövats all likhet inför lag 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

30 November

 
 
 
 

Född en lördagsmorgon
Med segerhuva till lycka spådd
Matematiskt snille
Lärd i tyska, franska och latin
Fostrad hård
För jakt och strid i fält

Det hem du skulle ärva
Sågs brinna till grunden ner

Fatta eld
Som nordanvinden bär askan bort
Bli till minne
Ord i en gammal dammig bok


 

Svenska vapen till försvar
Storvunnen seger sågs vid Narva
Undergången blev Poltava
Visst kan man hylla en konung
Men hellre de män som dog
För honom och för oss

Sänd kurirer hem från fronten
Med bud om en saknad son

Antända luntor
Livgardets andra bataljon beredd
Falkonetters druvhagel
Karolinska kavalleriet rycker fram

 


Till Osmanska riket slogs reträtt
Spillran av en armé vårdar sina sår
Där kungliga sporrar snavar
Gästfrihet som blev till kalabalik
Västerut ledde vägen
För att stupa på en söndagskväll

Trehundra år sedan Fredriksten
En dödsmarsch blev återtåget hem

Allt du ärvde
Krigare och konung av Vasa ätt
Land förloras
Blir till minne där nya gränser dras


 
 

 

 

 

 

 




 
 





RSS 2.0