Skuldkollektiv

 
 
 
 

En törst efter tårar som inte släcks
Ett världssamvetes perspektiv
En atlasaxel som inte knäcks
Vi betalar räntan kollektivt

Vad har skambud närt och fött
Som synd i arv efter ödesnyck
Ett offerlamm så övergött
Mitt pigment som ditt förtryck

Dina fäders handling är också din
All världens skuld är min
Din moders gärning är också min
Allt för mitt bleka skinn

Varje skålpund av mitt kött
Att peka finger som tidsfördriv
En utmätning för de som dött
Täljer guld med slipad kniv

Förövare i koja och offer i slott
Utsattheten där högt i det blå
För alla brott nån annan begått
Hur länge ska vi sonande stå


 

 

 

 

 

 

Blodcirkel

 
 


Bäckkristall porlar i dunkla skogssalar
Långt bortom dimsvept myr
Mot himmelen på nyfödda vingar
Ses nattfjäril sin kapsel fly

Vi dricker djupt ur källan
Andas jordens förmultnade mull
Vi berusar oss för det sanna och sköna
Höjer djurhornet fullt

Vi är systrar åter tillsammans
Bergtagna och slagna i järn
Kallar den stjärnlösa natten
Är vi döttrar och kärl för din själ

Blodcirkel all vid månvarvs ände
På slättmark gror vindsått frö
Ska vi nedgöra eller återskapa
Väntas ebb eller flod över sjö

I fåvitsko vi sköldmö begråtit
Sökt liv där allting var dött
Kom till oss moder; så som vi kom till dig
I naket och hungrande kött

 

 

 

 

 

 

Illustration av: Ingo Roos

 

 

 

 

RSS 2.0