Emaljögon

 
 

Slät som emalj.
Enögd. Ensidig. Ensam.
Så gör mig vred och vrång och brutal. Så kapa mig härifrån.
Vakuum. Tystnad. Stjärnlöshet.
Ta väck det där klotet som aldrig slutar rotera under mig
och skänk mig mörkret.

Tio års möda för kost och logi.
De borde slicka mina kängor blanka.
Är så trött på att träla
För själdöda köttmaskiner som stapplar förbi.
Är så trött på alla gravar jag vägrar att se.

Jag ska våldta dig med mitt knivblad, Världen.
Din billiga jävla hora.
Jag ska sparka ut dina giriga tänder.
I gatlyktornas sken.
Med londondimman virvlande kring mina ben.

Jag ska spotta i cybertomhetens argusöga.
Jag ska radera alla vackra ord.
Jag ska förtära dig själv inifrån.
Enögd. Ensidig. Ensam.
Slät som emalj.

 

 

 

 

Skillingtryck

 

Så van att pynta avlatsbrevet
Fromt betala boten till egna bödlars barn
Inga tårar fläckar rik mans gravsten
Väver Verdandi ditt utmätta ödesgarn

Följ villigt blind och illasinnad herde
Men inte mera ska du vila tryggt i din säng
Från man till best jag skepnad skiftar
För de som vallas längs vissen tisteläng

Där finns ett skillingtryck osjunget
Om vad som i vittring följer dina spår
Se hemmets murbruk urgröpt mellan tegel
Som döljer ärren av aldrig läkta sår

I kadaverköttet skämt och ruttet
Frodas skadedjuren med andra parasiter
Så sant att döden inte älskar myntet
Det finns en avgrund där inga mutor biter

Som självrättfärdigande skenbart skimrar
Följer vilsekommen falska råd
För den som tror sig trona över träl i trasor
Skall bilan falla; slutligt utan nåd




Samhain

 
 

Strukturens mönster fjättrar kroppen
I lönndom bortom form och färg
Oknytt och varsel svävar över griften
Som aftondimma kyler in till märg

Där stammar stämplade stå
Med böld och röta i björkars bark
Irrar jag ännu bakom dig
Genom smålands sanka mark

Så kommer Samhain likt en sammetskniv
Mot strupen tills du kippar efter luft
Vi grinar illa mot varandra
Befriade från skuld och sunt förnuft

 

 

 

RSS 2.0