Emaljögon

 
 

Slät som emalj.
Enögd. Ensidig. Ensam.
Så gör mig vred och vrång och brutal. Så kapa mig härifrån.
Vakuum. Tystnad. Stjärnlöshet.
Ta väck det där klotet som aldrig slutar rotera under mig
och skänk mig mörkret.

Tio års möda för kost och logi.
De borde slicka mina kängor blanka.
Är så trött på att träla
För själdöda köttmaskiner som stapplar förbi.
Är så trött på alla gravar jag vägrar att se.

Jag ska våldta dig med mitt knivblad, Världen.
Din billiga jävla hora.
Jag ska sparka ut dina giriga tänder.
I gatlyktornas sken.
Med londondimman virvlande kring mina ben.

Jag ska spotta i cybertomhetens argusöga.
Jag ska radera alla vackra ord.
Jag ska förtära dig själv inifrån.
Enögd. Ensidig. Ensam.
Slät som emalj.

 

 

 

 

RSS 2.0