Från skyn sågs stenar falla
Hårt ner på gatan där vi bor
Jag var på väga hemåt
Precis i krönet nästan framme


Jag såg bräder brytas
Rämna över huset som vi byggt
Bakom en flagnad cistern
Trots säkert avstånd tog jag skydd


När jag kom fram stod familjen redan
Utan tak inunder himmel blå
I ruinen lipade ungarna
Hon lyfte bråte i jakt på en cigarett


Jag såg all möda förgäves
varje krökt spik och var murad sten
Omgärdade av vrak och spillror
Stod vi på vår backe bar


När de frågade var jag varit
Med klander i gälla barnaröster
Strök jag putsen från deras kinder
Istället för att säga sanningen


Med mina bägge armar reste jag en vägg
Bad barnen kolla efter räta spikar
När hon närmade sig med hammaren
Släppte jag väggen och sprang
                                                  av bara fan