De säger att det inte längre
Existerar någon arbetarklass
Men om vi inte finns
Varför drar vi då deras tyngsta lass
Född nederst i de socioekonomiska kasten
Varje andetag blir till imma bakom plasten

Inifrån ett ruttet kadaver
Ropar de efter mera kött på benen
Medan vi som är utan skuld
Skjuts när vi kastar den första stenen
Våra röster dränkta i de totalitäras tjattrande tjafs
Våra drömmar sålda för glaspärlor och billigt krafs

Revolten blev kapad
Snärjd i medelklassens garn
Groddätare i dyrköpta paltor
Virkar vantar för Argentinas barn
De våtfingrade söker skatt gömd i solkig madrass
Att inför byråkrater spela död och räcka vacker tass
 
Där knuten näve så länge skavt
Är länsad lomma full av hål
Enögd vy i dunkel brunn
Snart bränns åter skrifterna på bål
Där maktens vaktposter aldrig viker från sitt pass
Var finns vår rätt att vara stolt arbetarklass