Strukturens mönster fjättrar kroppen
I lönndom bortom form och färg
Oknytt och varsel svävar över griften
Som aftondimma kyler in till märg

Där stammar stämplade stå
Med böld och röta i björkars bark
Irrar jag ännu bakom dig
Genom smålands sanka mark

Så kommer Samhain likt en sammetskniv
Mot strupen tills du kippar efter luft
Vi grinar illa mot varandra
Befriade från skuld och sunt förnuft