Jag skådar ut över

Aftonlandet 

Var är den vårfru som fick

dag att gry? 

Borta är barna och brustet

är bandet

En sorgesam skymning som

vägrar fly

I svala salonger samlas

avskummet 

Som kallas för elit och

etablissemang 

Ingen låtsas om att det

mitt i rummet 

Sitter en fyrahundra kilos

orangutang 

Låt dem dingla i skogens

högsta träd

Som skändade dottern och stal

sonens liv

Stål fogas och formas mot

smedjornas städ 

Du som söker fred bör rusta

för krig

På gatorna piskas upp

smuts och damm 

Av en vind från fjärran

ökenlandskap 

Där du ser ett tamfår bära

fram sitt lamm

Ser jag en herrelös hynda

i havandeskap 

Vägen fram är lika enslig

som den är lång

Tung är steget och skälver

gör min hand 

Var är viljan att strida

en sista gång? 

Timman är allaredan slagen

för mitt Aftonland