Ödemarksjord
Vad vissa gissar fast de ingenting vet
Fanan fäst vid min arm den är gul och den är blå
Vad du än må tycka och tro om det
Vad som urholkats och misstolkats blev till symbol
Gömd där i skjortärmarnas vitstrukna tyg
Hör du andar vandra i gengång mellan vägg och skål
Myterna de rättrogna mumlar fram i smyg
Att andas utan skamkänsla och stå för vem man är
Är sånt som helst ska glömmas bort
Må ordet fritt skapa huvudbry och ge tankebesvär
För ditt skrå och för din skeva sort
Tjäna husbonden med en agenda dunkelhöjd
Le bakom skygglappar så fröjdefull
Jag bär ett svunnet signum som min vapensköld
Jag bär inget för dina ögons skull
Dagarna skymtar förbi
En grå komet strålar kallt
Åter sänker sig mörkret över den karga nord
Som i livet liksom i döden
Segersötma och bittermalt
Vi gräver våra skyttegravar i ödemarksjord
