Röde Hanen
Din pyrande braskamin
Väser till som en trampad orm
En låga aldrig så liten
Blir till en rytande eldstorm
Må vara slott eller stuga
Må ni vara gamla eller unga
Han skållar dig skinnflådd
Han sotar kolsvart din lunga
Staden står antänd
Ingen brandvakt slog larm
Bär brunnsfyllt ämbar
I kedja från arm till nästa arm
Ett glin av glöd och gnista
Ur nattens aska återfött
Där växa sig vred och vådlig
En Lieman i gult och rött
