Under norrstjärnans sken

I fullmånens bleka glans

Samlas vi för att berätta om

Det land som en gång fanns 

Vi minns hundra år av fred

Vi minns ett årtionde av krig

Vi såg ett lejon slaget ner

Som aldrig mera reser sig

Dagar passerar oss förbi

Själva solens ljus är matt

Vi blickar upp mot himlen

När det lider emot natt 

Vi drömmer än om tider 

Av frihet, jord och bröd 

Utan tyranni och träldom

Utan nederlag och död

Vi såg våra vida vetefält 

Bli till sot och aska blott 

Vi såg raserade ruiner

Där våra städer stått

Den väg som förr bar hemåt

Leder oss just ingenstans

Kvar finns bara sagan om

Det land som en gång fanns