Jag minns ingen fest till dess slut
Men varje baksmälla kommer jag ihåg
Jag stapplade yrvaket längs stranden
Där ännu vattnet stilla låg

Var hans arm om hennes bara axlar
Redan innan jag raglade och föll
Jag minns mina minnesluckor
Men aldrig vad de innehöll

Har du vaknat med den känslan
Att något väsentligt gått i kras
Små minnesfragment skingrade
Som sylvassa skärvor av glas

Jag minns mina minnesluckor
Som blev kolsvarta källarhål
Jag minns hur ångesten om bröstet
Stramade åt och blev till stål