Epistel 77

 
 

En fågel for ut genom fönstret
från ett bo byggt av
strå och kvistar
Innan kvällen förrunnit
föll fruktan över jordens kungar

Den sjunkande solen antände
en slumrande skog
Det första trädets lövverk sken
som en klargrön lanterna
Det andra trädet bländade med
sina blodröda äpplen
Tredje trädet var uttorkat och
visset brunt
Med den döde mannen upphängd därpå

Igår kväll firade jordens kungar
De fyllde sina stop och sejdlar
Igår kväll ställdes jordens kungar
inför en man utan vapen

Vi gör honom till Gud
Så att världen glömmer hans namn
Sade Österlands konung till Västerlands konung
Låt svärden skipa rätt
För gott det vore om vår Gud var död
Sade Västerlands konung till Österlands konung

En fågel for ut genom fönstret
för att fånga solen med sin sköna sång
Citrusgula blomsterblad brann
i det högsta av slumrande skogens träd

Fruktan föll över jordens kungar
innan kvällen förrunnit
Och mänskligheten skälvde i sina
brutna bojor




 

 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0