Atomisering II
moln av gas som dis
eldstungor
borrtornen brinner
himmelen
spricker upp
solens strålar stelnar
mänskligheten
en pandemi
vaccinlös och chanslös
vi går till skugga
under alen
lervälling i älvkanten
uppsvällda kadaver
flyter längsmed
strömmen
du tar min hand i din
pekfingret mot
ärrvävnad
det är så stilla
löv faller till marken
fastnar i ditt hår
barken redan
flagnad
som äten inifrån
kom, kom med
viskar jag i ditt öra
vi måste långt bort och vidare