Du trodde jag älskade dig
Så du hängde med hem till mig 
Sen när jag hade fått mitt
Så sa jag åt dig "Stick"
- Stick!

Jag och Daniel hade omkring tiotusen fylleslag till tonerna av Agent Bulldogg. Eller det är åtminstone så det känns när jag blickar i backspegeln. Även när vi inte direkt lyssnade på Bulldoggarna så var de ändå med som referenser, repliker och som grundstomme i interna skämt oss två emellan. Just låten Stick! från albumet Livsstil förknippar jag med ett visst julidygn för länge sedan.

En strålande sommardag drog vi ner till torget för att fukta struparna med några bärs och spana in folk och fähundar. Under vinterhalvåret hade vi bägge lyckats pantsätta våra legitimationer på olika hak för att få krita dricka, bara för att såklart aldrig lösa ut dem igen. Systembolagets nitiska nickedockor använde givetvis detta som svepskäl till att neka oss starkvaror. I det gassande solskenet pallade vi inte ragga bekanta som var betrodda nog att köpa ut, istället styrde vi kosan förbi gröna skylten och införskaffade istället varsitt välkylt sexpack på Ica-butiken.
Vi krängde av oss T-tröjorna och slog oss ned på bänkarna framför rådhuset barbröstade. Vi korkade opp varsin folkis och njöt av värmen och säsongens första avklädda kvinnokroppar och kortkorta kjolar.

Det tog inte långt förrän två tjejer kom fram till oss på varsin cykel. Den ena var väldigt vacker och den andra var väldigt ful. Den vackra hette Sissela och vad den fula hette har jag helt glömt bort. Att Daniel i smyg döpte henne till mumintrollet gör inte saken lättare så här åratal i efterhand, eftersom man alltid hänvisat till henne som mumintrollet i minnet.
Det visade sig att jag språkat/sluddrat några ord med Sissela på en överbestänkt efterfest och jag låtsades att jag mindes både henne och festen. De sa att de gick på gymnasiet, Sissela första ring och Mumin andra ring.
De frågade om vi skulle med till sjön och bada. Vi var inte alls badsugna, men hängde på ändå. Under vägen till sjön hann vi snacka en hel del, och för varje nyöppnad pilsner släppte nykterhetens efterhängsna tunghäfta. Ett kvickt intjack på konsum på vägen hanns också med, där vi införskaffade ut två-tre färska sexpack.
Det visade sig att vi en tid tidigare hade drivit in en skuld av Sisselas ex på ett brutalt vis, något som såklart triggade oss att på ett typiskt juvenilt manér börja leda in varandra på anekdoter om fajter och snutförhör. Allt för att visa att vi bakom blygheten och den tattaraktiga tafattheten egentligen var just de hårdingar som förhandsryktena gjorde gällande.

Vid sjön drog vi ut på udden för att komma en bit ifrån övriga badjävlar. Vi ölade vidare medan den välsvarvade Sissela badade i viken bland vass och sten. Hennes underkläder blev genomskinliga av badet. Tyvärr badade också mumintrollet. Tack vare sin inte oansenliga fetma hade hon förvisso ett par rejäla tutare, men det räckte liksom inte när hon i övrigt såg ut som en finsk barnboksfigur.
Mumin försökte på ett övertydligt vis ”lägga in en stöt” på än den ene och än den andre av oss, och i ett obevakat ögonblick lovade vi varandra att inte lämna varandra ensamma på udden. Båda rös vid tanken att ha den klotformade karikatyren klängande på sig. Sissela blev vi inte kloka på, hon verkade intresserad av oss båda men emellanåt ingen av oss.
Det var väl inte hela sanningen till att ingen av oss gjorde någon ansats till rabalder buskagen, delvis hade det ju att göra med att vi som alltid var hjälplöst handfallna i möten med det motsatta könet. I synnerhet som nyktra, eller smått folkölsdimmiga.

Det hela slutade med abrupt uppbrott när pilsnern sinade, vi drog oss mot min inrökta etta med självklar folkölsshopping på vägen dit. Sissela och Mumin pratade om att ses framåt kvällskvisten och vi försökte väl svara sisådär lagom nonchalant och ändå verka intresserade av en återträff.

Väl hemma på mina tjugofem kvadrat, (som gick under bägge kodnamnen Sambandscentralen och Studio Fyllecell, beroende på om vi landade där för att ringa runt eller kröka loss) lipade vi i skummet över vår egen mesighet och knappt Agent Bulldoggplattorna på repeat hjälpte humöret.
Men allteftersom det steg och sjönk i glas och burk, började vi istället borsta av förtretens damm och puts från varandras ryggar och istället hitta på ursäkter till vårat avvaktande beteende och spå framtida stordåd om nu bara Sissela dök upp. Vi försökte bägge lämpa över det tecknade trollet på den andre, men ingen av oss vek en tum i finnkampen och muminmotståndet var fortsatt kompakt på båda fronter. 
 
Som av en händelse plingade vår polske vän Pavel på telefonen just när vi kommit igång som bäst. Samtalet inleddes sedvanligt med några personliga förolämpningar och obligatoriskt polskt skämtande. Ibland när man träffade Pavel berättade man någon kul grej som hänt på sistone. Pavel förstod nog själv aldrig riktigt skillnaden på en självupplevd anekdot och en vits, för plötsligt kunde han bryta in med;
”Det låter ungefär som den där killen som var i badhuset, bland duscharna. Där fick han se en annan kille stå och dra sig i kuken.
 Vafan, sa killen, står du där och runkar kuken?
Den andre svarade: Du ska skita i hur fort eller långsamt jag tvättar mina kåddar!”
En speciell kille på många sätt. Han brukade senare underteckna sina sms med Pavel-@, vilket enligt honom själv stod för Pavel-Snabel.
Nåväl, det visade sig att en viss Sissela och Mumin tittat förbi det polska residenset där Pavel och Raymond huserade för att höra om de kunde ”dra ihop en fest” och bjuda över mig och Daniel. Med tanke på att Pavel var mittupp i en av sina veckolånga sessioner med spånken och brorsan Raymond krökade på finfint när han inte skulle upp och knega så var ett stycke sjöslag snart inbokat.

Efter några höjda bägare, spraydeodorant och skärande falsk singalong, knatade vi iväg till Pavel som ihop med sin broder bodde i ett hus bredvid Konsumbutiken. Huset skulle några år senare komma att rivas för att bli en större parkering och polackbröderna liksom Daniel skulle ta över ovanvåningarna av ett lägenhetshus i den nedgångna byn Vallberga, där det i sin tur utspelade sig en rad legendariska händelser.
Denna ljumma julikväll stod huset fortfarande kvar när vi släntrade in med vår kasse aluminiumkamrater. Pavel konstaterade snabbt att när han och brorsan söp till det var hela vardagsrumsbordet fullt av tomma brännvinspavor, ”när ni ska supa står det bara trekommafemmor överallt.” Utöver den tystlåtne broder Raymond satt där också en polsk gästarbetare som inte kunde ett pip svenska. Pavel spelade sin vana trogen genomusel eurodisco så att det knakade i husnockarna.
Vi hann knappt få oss varsitt stänk i näbben av de avlånga flaskorna förrän Sissela och Mumintrollet kom in festklädda och med någon föräldraskänkt eller hemmasnodd vinare.
Stämningen sköt snabbt i höjden när sexpackens salongsberusning byttes till stadiga supar. Om jag minns rätt så klarade jag inte snapsandet utan mjukblandade spriten med folkölen, något som smakade exakt lika illa som det låter.
Pavel drog vitsar av typen;
”Två bögare satt i ett badkar. Plötsligt flöt en klick sperma upp på ytan.
Vafan gör du, sa den ena bögen, sitter du och runkar utan mig?
 Förlåt älskling, sa den andre, jag råkade släppa mig.”
Inom kort visade det sig att Mumintrollet härkomst också var polsk då hon och den hyfsat påstrukne gästarbetaren började konversera på hemspråket, medan jag och Daniel småsnackade med Pavel och Sissela. Den bistre Raymond sa på sin höjd ”skicka flaskan” och ”skål” som vanligt, även om han ibland drog på munnen eller flikade in en kryptisk kommentar.

Det blev också en satans massa springande i dörren ut på trappen för att blossa i tid och otid då det rådde absolut rökförbud i det polska palatset. De var väldigt strikta på just den punkten. När jag satt hos bröderna en dryckeskväll något år tidigare kom en arab med osannolika namnet Abbas Balsam in genom dörren för att köpa några otullade glasrör. Jag hade stött på honom tidigare på de lokala pubarna, där han ofta bröstade sig med sin feta lilla kropp och sa saker som; ”Ge Abbas en öl” eller ”nu ska Abbas röka”. Som att han vore någon man borde känna till.
När han steg in hos bröderna viftade han med en cigg i näven.
”Ingen rökning härinne”, väste Raymond genast till. Abbas drog demonstrativt ett halsbloss med yviga gest och sa; ”Pfff, alkisjävlar.”
Det borde han inte ha sagt. Raymond drog fram en hemmagjord machete som var strategiskt gömd under fyllesoffan och jagade den lille fetknoppen över hela gräsmattan medan jag och Pavel hejade på, hängandes ut genom de öppna fönstren.
När Raymond kom in igen såg han lika lugn ut som vanligt, han lät macheten slinka under soffan igen och sade; ”Jag gillar inte rök.”

Men tillbaka till den aktuella kvällen så lyste såväl Abbas Balsam som machetes med sin frånvaro, istället var stämningen gemytlig och rökpauserna på trappen blev alltmer frekventa. Vid ett tillfälle stod Daniel och Sissela och hånglade bakom dörren. Jag kände mig lite besviken, men accepterade såklart läget.
Snart försvann Mumin med gästarbetaren till ovanvåningen och snart hördes knarr och stön så Pavel fick dra på Heut ist mein tag med Blümchen ännu högre. Kanske berodde det på att jag blandade mina snapsar med folkölen medan Daniel drack sin kask ren, men snart började min gode vän att bli rejält på snusen. Även bröderna började bli ordentligt berusade, även om det var svårt att avgöra när det gällde Raymond. 
Eftersom Daniel inte ville dra med Sissela hem till sin morsa fick jag lova att de både skulle få bekanta sig på min gistna soffa. Det var inte den allra gladaste vandringen hem för min del, där de bägge gick arm i arm. Snart blev Daniel dock allt fullare, han skulle stanna och pissa ett antal gånger trots att det bara var några kvarter hem till mitt hål i väggen.
Vid en av pauserna kom Sissela nära mig och höll mig i handen. Hon hade ett blått, gravt urringat linne minns jag. Jag lät henne hålla tass till Daniel var färdig, sen släppte jag henne och knallade i förväg. Över axeln såg jag hur Daniel försökte hålla om henne, medan hon var desto mer avvaktande.

Väl hemma i fyllecellen körde jag igång någon gammal film och korkade upp resterna av alla sexpacken. Daniel placerade sig på ena kanten av hörnsoffan, jag på den andra och Sissela satte sig någonstans mittemellan.
”Öh”, sluddrade Daniel, ”kom hit va…” Sissela ignorerade honom och snart sov han gott och snarkade högt. Därefter tog det inte många sekunder förrän Sissela tog ciggen ur min hand, fimpade den och gränslade mig i soffan. Jag var inte oäven, efter en kort hångelsession tog jag henne över axeln och svajade ner oss båda på min sovmadrass – som lämpligt nog låg alldeles bredvid soffkanten där vi satt, medan fotändan sträckte sig in i kökshörnan. 
Vi körde på ganska bra på den egentligen uttjänta madrassen, när den däckade Daniel helt otippat plötsligt kvicknade till.
”Vad i h e l v e t e sysslar ni med”, grymtade han och stängde av teven som jag hade hoppats skulle överrösta diverse stånkande i sänghalmen.
”Gå och lägg dig igen”, flämtade jag och tittade upp från bakom soffhörnet.
”Det tror du va? Det var för fan j a g som skulle knulla! Du får alltid knulla, jag får för fan aldrig knulla!” Något som från min synvinkel tyvärr inte alls stämde, snarare tvärtom då att ha Daniel i släptåg snarare lett till det motsatta. Även om där funnits potentiella pubragg, ville få följa med två helplakata huliganer hem, förståeligt nog.
”Gå och lägg dig!” Försökte jag igen, medan Sissela lät naglarna vandra på diverse ställen under täcket.
”Glöm det…” väste Daniel. ”Jag ska inte sova. Jag ska sitta här och sabba för dig hela natten, din förbannade kuk.”
Han svepte sin burk och vinglade upp till stereon i bokhyllan.
”Du Sissela”, sa han, ”du kanske gillar han den där som ligger där. Men här ska du få höra…”
”Sluta nu, sov istället”, muttrade jag.
Daniel körde igång Stick! av Agent Bulldogg. Han imiterade melodislingan i början och ropade ”Stick” medan han pekade bort mot sängen. Han hämtade en restöl i kylen, slog sig ner i soffan och sjöng hjälpligt med i delar av texten.
”Du trodde jag älskade dig, så du hängde med hem till mig... Sen när jag hade fått mitt, så sa jag åt dig Stick! Så kommer det låta imorgon Sissela”, deklarerade han, ”då kommer allt vara slut snabbare än kvickt.”
”Sluta nu”, sa jag även om jag vid det laget inte kunde låta bli att garva där jag satt näck på madrassen och försökte diskutera honom till rätta över soffhörnet, ”tänk på grannarna!”
”Tänk själv, du som knullar och håller på”, kved Daniel. Sen körde han Stick igen. Ibland sjöng han med mellan klunkarna och ibland fortsatte han bara att lufta sitt missnöje över sin pilske polare. Plötsligt sov han igen och jag kröp ned till Sissela.
”Vad menade han egentligen med den där låten”, frågade hon.
”Har faktiskt ingen aning”, svarade jag.