Så stiger månen 

Som en kantstött silverdaler

Lika blek är dunsten ur min mun

Jag irrar sömnlös

När sorgkant skaver under nagel

Krumryggad och skygg

Som en slagen hund

Där dansar ljusklot under gatlyktor

Som sagans andeväsen

Jag svettas floder fast det är så kallt

Får för mig det är ormtungor

Som illvilligt väser

När torra löv viskar tätt emot asfalt

Om du gick bredvid 

Skulle jag ta min nötta jacka av mig

Och svepa den 

Om dina axlar som förut

Inget pulver surrandes i skallen

Jag skulle jag bli 

Den jag egentligen är

Till slut