Det rinner ur ditt dricksglas
En stilla rännil över bord
En törst som inte låter sig tyglas
Kloakvattnets digra flod

De bröt ned dig till slut
Sista vändan träffade rätt
Hydran kräver sin tribut
Aldrig äter den sig mätt

Din nacke som av bördor knäckt
Vilda blicken så tämjd och trött
Det märks på din andedräkt
Att något därinne gått och dött

Är det vänskap eller feghet
Att hålla fast där inget finns kvar
Jag fyller ditt glas som mitt eget
Fast jag egentligen saknar den du var