När du snavar i skärvor
Av de drömmarna du drömt
Är jag den fader
Som barnet i dig aldrig glömt

När staden är hungrig
Där du vilsekommen går
Är jag den ende
Som tröstar och läker sår

Låt mig axla den börda
Som du bär på ryggen din
Stenen du släpar runt
Är numera också min

Jag är befrielsen
Från din sanna natur
Det jordiska och köttsliga
Ett själlöst djur i bur

Låt min röst eka  
Över vad du känt och vet
Nedteckna orden
Att tydas och tolkas i evighet

Stå i min skugga
Vid min sida skall du gå
Jag ger dig gåtor
Som du aldrig kan förstå