moln av gas som dis
eldstungor
borrtornen brinner

himmelen
spricker upp
solens strålar stelnar

mänskligheten
en pandemi
vaccinlös och chanslös


vi går till skugga
under alen
lervälling i älvkanten

uppsvällda kadaver
flyter längsmed
strömmen

du tar min hand i din
pekfingret mot
ärrvävnad


det är så stilla
löv faller till marken
fastnar i ditt hår

barken redan
flagnad
som äten inifrån

kom, kom med
viskar jag i ditt öra
vi måste långt bort och vidare