en kväll i ensamma oktober
går jag och drömmer fram en värld
under gula blad och röda
hörs gruset skrapa av mina steg

det barn som ingen önskat
är kvar när alla andra har gått hem
gungar fram och tillbaka
namnger stjärntecknen på himlen

hundfan driver dig till vanvett
bara fortsätt tills den tystnar bort
du talar sanning vid förhöret
det var jag men ändå var det inte jag

uppför höjden strävar hon
som tappat allting som hon varit
hon vägrar kolla bakåt
knappt hon vågar blicka framåt

på avstånd hörs sirenen
ett gammalt hjärta bromsar in
vid pizzerians hörnbord
slumrar en son med sänkta glas

det växer något i mitt sinne
som inte ord förmår beskriva
att vilja bränna ner
och brinna ut
ju mera mörkret sänker sig