Sagostund
Kom samla er kring elden
Lyssna till en skrockfull skröna
Om en postmodernistisk Pissfraggel
Och ett pottklippt Pulver
De gav sig ut i världen
På sin stora färd mot evigheten
I en episk epa-traktor
Lacken vävd i blommande tapeter
De körde över kullar
Genom stad och dal och skog
Pissfraggel ville längre bort
Men Pulver fick snabbt nog
Pulver såg under kantig lugg
Vad stor och verklig världen var
Hur litet de hade hunnit
Hur oändligt långt de hade kvar
Epan hackade sig hes
Där gick sot i dess maskin
De fyllde sina tankar
Med mormors saft och maskrosvin
Titta, sade Pulver
Här flagnar fordonets tapet
Buken blöder som av sår
En tjocksvart klibbig smet
Kom, sade Pissfraggel
Så drygt att deppa dyster
Låt oss täta alltihop
Med skära plåster från skolsyster
Men ju längre nedåt vägen
Allt sämre epa-traktorn höll
För varje liten tuva
Desto mer skramlade och föll
De vandrade till fots
Såg den värld de aldrig velat se
De kröp fram på knä
Tills de inte orkade krypa mer
Pissfraggel och Pulver
Till jorden lades deras arma ben
Arbetarhänder grävde graven
Ristade skrift och reste griftesten
Var skrönan svag och sliten
Där mest rim till rim blev lagt
Nu slocknar våran eld
Och så ett sista ord blev sagt